lördag 7 mars 2015

Återuppliva... eller, hjälp någon :)

Lördagskväll och mello igen...


.. jag måste säga att jag har nog alltid tittat på mellon år efter år, men jag tycker att det blir lite långdraget med alla deltävlingar, nu är det andra chansen men jag sitter o slötittar med datorn i knät med Filip och hans tjej Ellen som sällskap. Mannen är på galej med jobbet och Emil är i hemma hos sig med ett gäng med kompisar..

Jag har under de senaste två veckorna mestadels varit på kontoret på Arlanda och jobbat och det har varit lite kaos i tillvaron :) Men nu är jag hemma igen... Sköönt... 


Som sagt mello på tvn och visst tittar jag och lyssnar men mina tankar är mest hos mina små olivträd som jag precis tagit fram..


De har fått komma fram efter en vinter i garaget... de har stått där och vilat sig, fått lite vatten då och då men inte alltför ofta... Nu har de kommit upp på mellanvåningen, klippts ner lite, får lite vatten o sol... Hmmm, var det så man skulle göra, om nån vet, snälla dela med er :))


Kolla på den här... hmmm :))


Den här som var klenast av dom allihopa har redan fått nya friska grenar, kul!


Våren är på gång här hemma och det är så underbart, jag känner mig mer på gång än på länge, känner mig gladare och piggare.


Jag har ju berättat om en person i min närmaste närhet som är riktigt sjuk och det är enormt jobbigt och en prövning på alla sätt, jag har nog aldrig känt mig så hjälplös och handfallen... Men jag har ändå på något sätt funnit en vardag i det med, det är lättare sagt än gjort men jag har nog kommit dit nu och det känns ändå rätt bra. Det är väl kanske det som gör att jag känner att tillvaron känns lite lättare på nåt sätt.
Vi har fått beskedet att man kan inte göra något mera utan bara göra det bästa av allt av den tid som finns kvar... Hoppas den blir lång.. Och jag kommer göra allt jag kan för att vi ska få en härlig tid tillsammans och att den personen ska känna sig speciell varje sekund... 



Ett fång med våriga färgglada tulpaner till er alla!

Stor kram till er och ha en mysig lördagskväll.

Jessica 

25 kommentarer:

Finaste mattan sa...

Finns inget härligare än när det spirar och gror! :)

House and Garden by Bia sa...

Roligt att du känner dej pigg och alert ;))...mindre roligt med personens hälsa i din närhet....förstår nästan hur du känner...min mamma har fått cancer...i och för sej verkar den inte ha spridit sej, men oj så jobbigt hon har det med sina cellgifter som hon tar nu...först fick hon strålbehandling men den kom tillbaka...hoppas det går bra...i samma veva fick pappa en stroke...jaa det är inte kul !!!
Men ha nu en fin morgondag ;))
Kram

Hemma på Sjuan sa...

Vilka vårkänslor hos dig. Ser fram emot en fin vårdag idag.
Vad jobbigt att ha nån nära som är så sjuk, hopas ni får mycket mer tid tillsammans. Kram Suss

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Instämmer om mellon, iår är det svårt och hålla intresset. Tyvärr inga tips om olivträd, hoppas dom tar sig. Och ledsamt med din släkting.
Kramar/AM

Unknown sa...

Du gör helt rätt, enligt mig att försöka göra det bästa av den tid din släkting har kvar. Då får den personen och även du en fin tid och fina sista minnen. Mycket mer kan man inte göra i ett sådant läge. Det är hemskt att det är så, men vad kan man göra? Man gör det bästa av situationen. Mina tankar finns hos er.
Gällande olivträden, har jag nog bara tipset att köpa olivträdsnäring. Det finns en speciell näring att köpa som man ger dem. Sedan ska de ju vänjas vid ljuset och värmen vilket du ju också gör genom att plocka in dem från vintervilan.
Ha en fin dag

Kramar
Lene

Blommiga Rutan sa...

Hej!

Har gjort just så med mina olivträd i några år och dom har tagit sig och överlevt så det verkar ju fungera, vet inget bättre sätt.
Så tråkigt att höra om personen som är sjuk, har alldeles nyligen varit med om samma sak, en nära anhörig, och vet att det är oerhört jobbigt, finns i tankarna hela tiden.

Kramar Anncathrine

Lotta Zetterling sa...

Mina tankar finns hos dig och att bara göra det fint och härligt den sista tiden med din släkting blir nog det bästa man kan göra i en sådan situation.

Angående min nystart på bloggen så kom jag aldrig i gång förra året. Kände att jag ville blogga men tappade lite inspirationen och jag lade mitt fokus mycket på att komma tillbaka på jobbet. Min inre utveckling har varit stark och ett nytt namn dök upp.(drömmen är att kunna ha något eget!!!)
Så efter jag hamnade i en liten krasch som fick mig att stanna upp och vrida fokuset lite mer på mig och vad jag vill och inte bara på jobbet.... tyckte jag det var dax att börja på nytt, det blir lite ny energi!! Och jag hoppas att namnet kan bära mig framåt mot min dröm att inspirera och leda andra i någon form

Kram Lotta

Maria - Wikers Liv sa...

Låter som riktigt sköna vårkänslor! Njuuut!
Tråkigt med personen i din närhet som inte har hälsan. Men den personen kan vara glad att den har dig i alla fall.
Att göra saker på tu man hand vill jag verkligen rekommendera! Det är en investering för välmåendet och relationen :)
Kram och ha en fortsatt fin kväll!
/Maria

G:a Affären sa...

Tycker ändå att du lyckats bra med dina olivträd. De ser tjocka och frodiga ut, hoppas även den kala får skott snart.
Så sorgligt med din vän. Jag var i samma situation i höstas, det var svårt att acceptera beskedet den första tiden. Men ni kommer säkert att få många fina stunder tillsammans, stunder som har en annan dimension när båda vet och accepterat. Fuck cancer.
Så fint av er att ge söta Bossa ett hem!
Mello har jag tröttnat på och inte har jag stannat upp för någon bra låt heller...

Ha en bra start på veckan!
Cia

Anneli sa...

Mellon är väl inte så intressant nuförtiden.
Men det är ändå något som man ska se på konstigt nog.

Det gör mig ont att höra att du inte mår bra............det måste vara oerhört svårt att vara nära någon som är svårt sjuk.
Livet är tufft emot oss..............
Fint det där du skrev att du vill göra din släktings sista tid speciell, starkt av dig.

Kramar till dig,
Anneli

Annas röda stol sa...

Trevliga bilder och kul att hitta till dig :) Kram Anna

Sallys hus sa...

Hallå där!
Nu blev jag påmind om mina stackars olivträd....
undrar just om de lever fortfarande....
Jag brukar inte klippa ner mina så mycket men det kanske man ska...;)
Å så ledsamt med din nära..... Det är så hemskt när man får det beskedet att de inte kan göra mer...
Hemskt och orättvist...
Styrkekram Katarina

Villa Ell sa...

Usch jag blir alldeles ledsen av att läsa om personen i din närhet... Jag hoppas att du och din nära får ta tillvara på alla tider tillsammans ni kan ända in i slutet... <3 du har för mig ett stoooort hjärta och en famn som kan krama alla du älskar samtidigt...
Ta vara på tiden...

Ang olivträden: jag kapade mitt helt å hållet förra året såg ungefär ut som ditt kala träd och det tog sig.
om man skrapar lite på barken och stammen fortfarande är grön under barken så lever trädet. bara att vänta tills det sätter fart.
Vattning mm har jag ingen susning om jag bara vattnar och kör lite på känsla..

ta hand om dig vänne
Kram Sandra

Hannis sa...

Men du, fasiken så tuffa besked.
Det är så svårt att stå maktlös, att vi människor faktiskt inte kan göra någonting.
Jag tror du har ett speciellt hjärta dock som verkligen kommer att göra det så fint som möjligt hela resan.
Det är en varm tanke och handling!

Kramen Hannis
Ps. Heja Olivträden, jag brukar göra så och mitt kommer igen för femte året. Det ser ut som att det är liv i dina också=))

Anonym sa...

Hurra nu är våren här jihaaaaaaa kramar från Helsingborg! Snart går taxin till Kastrup och planet till New York! Jag och mamma har längtat i 10 månader kram Sofia

Anonym sa...

Så trevligt att du hittade till mej, så jag hittade till din trevliga blogg!
Här i Wales har våren gjort sitt intrång. Igår var det trist väder, men idag skiner solen och det blev förmiddagsfika i trädgården.
Det är inte lätt att ha nära och kära med svåra sjukdomar, vad man kan göra ät att finnas till och hjälpa till.
Hoppas trots allt att du får en trevlig vecka!

Marie maräng sa...

Hej Jessica!

Vad tråkigt att höra att du har en person i din närhet som har det svårt!
Hoppas ni får en fin tid tillsammans och att den blir lång!

Jag har inga goda råd att ge när det gäller övervintring att växter... jag lyckas inge vidare :(

Tack för titten och hälsningen hos mig! Vi har långt kvar innan våren når oss på riktigt... vi har ca 35 cm snö kvar än men det går åt rätt håll och det är jag glad för.

Önskar dig en fin vecka!
Kram Marie

Änglarum sa...

Hej Jessica! det är tråkigt med sjukdomar och ingen lätt situation att tackla varken för den sjuke eller omgivningen.tragiskt är det hur som helst....skickar tankar o kramar från mig <3 Jessica

Mittgodastefinaste sa...

Har aldrig klippt mina olivträd, visste inte att man skulle det.

Jag har faktiskt ite kollat på ett enda avsnitt av mellon.

Ha det fint, styrkekramar i det jobbiga.
Kram jenny

The Place To Be sa...

Jag känner så med dig och din vän. När man upplever något sådant så inser man verkligen att man ska njuta av varje sekund och vara tacksam för att man har det så bra. Du verkar vara en fin vän!

Mellon är inget för mig och har faktiskt aldrig varit.

Mitt olivträd fick faktiskt övervintra inne och klarade sig riktigt bra det här året (förra året blev den väldigt ledsen).

Kram Malin

Viola sa...

Små olivskott är ju det vackraste som finns :-) härliga tider vi har framför oss, ha en fortsatt fin vecka, kram VIOLA

Black Iris sa...

Jag skulle så gärna också vilja ha ett litet olivträd. Det är det där med vinterförvaringen. Jag har ingenstans att förvara dem tyvärr.
Mellon är inte nödvändig för mig. Jag blir så trött på att så mycket låter likadant. När någon verkligen sticker ut, då fastnar jag..

Kram Maidi

Sofia sa...

Goa du...som du vet så förstår jag precis vad du går igenom. Ber för dig och dina nära och kära, ska du veta..<3
Om du har lust att "bubbla" nån gång så kan du väl maila mig? sofiasbod@hotmail.se Så blir det mer privat!
STOR KRAM
Sofia

Cissi sa...

Det är när det blir på riktigt, på riktigt, som det blir så skört. Man vet inte vad man har förrän det är borta, visst är det så. Jag hoppas naturligtvis också på att den tiden ni får ha kvar tillsammans blir lång och inte alltför smärtsam för din närstående.

Angående dina fina olivträd, jag har haft mitt stående på jobbet i vinter, det är väl inte särskilt kallt, men ljust iallafall. Skall man beskära dem? Det visste inte jag. Det kanske är därför det ser lite ledset ut....:) Kram, Cissi

Marie maräng sa...

Tittar in för att önska dig en fin helg!
Kram Marie