torsdag 21 maj 2015

Att hålla sig frisk och på benen...

Bättre sent än aldrig....

.

... så säger man ju och jag har sagt det förr och kommer säkerligen säga det igen :)
Min önskan och längtan efter att blogga har varit enorm men varken tid eller ork har funnits..
Mycket händer (som vanligt tänker ni) hos oss, både bra och dåligt..


Hösten, vintern och halva våren har kantats med en hel del bekymmer och sorg men som tur är även glädje och lycka.. Det är så mycket som har hänt så jag vet inte vart jag ska börja riktigt : ) men det får börja med detta inlägg om att bara vara tillbaka på benen : )


Jag berättade för ett tag sen om en mycket nära person i min närhet som inte alls mår bra och som tyvärr bara blir sämre och det kommer att fortsätta på den vägen.. Hon har fått en sjukdom som påverkar allt, rörlighet, minnet och personligheten.... Så fruktansvärt sorgligt och orättvist.. Jag trodde att jag (som inbillat mig att jag är så hiiimla stark) skulle hitta någon slags balans, eller rutin i hur jag skulle hantera detta, hur jag för min egen och min familjs skull skulle kunna i detta gå vidare på ett tryggt och bra sätt... Finnas för min familj, finnas för den här personen på ett bra och stabilt sätt men det har inte blivit så... Jag har känt mig ynklig, liten och otillräcklig på alla möjliga sätt som finns... Det är ju inte jag... Jag är ju den som man ska kunna luta sig mot, jag är ju en mamma, jag klarar ju allt, sån har jag alltid varit. Men jag tror att det är för nära, den här personen är alldeles för viktig för mig...


Jag kommer säkerligen att så småningom hitta en balans, jag är en bra bit på väg i alla fall men inte ända framme... men det kommer...
Såklart är det inte bara sorg, jag har min familj, mina killar : ) Emil som kämpar på universitetet och har snart gjort ett år av sex... Låter länge men han tycker det går bra och ser fram emot att så småningom bli Civil Ingenjör : )
Filip konfirmerade sig förra veckan och vi hade en underbar fest med många nära och kära till hans ära : ) Han ska snart börja med sitt A-traktor körkort : ) Bor man som vi här mitt i de Värmländska skogarna så är det mer regel än undantag.



Ja, det går fort minsann, dom fyller 15 och 20 i Juli båda killarna och då planerar vi att ha en stor fest med alla våra nära och kära, det ska bli enormt kul!


 Det sägs ju att man med mycket oro och bekymmer lätt blir sjuk.
Jag vill dela med mig av min farmors husmorstips, hon har sen urminnes tider (hennes egna ord) startat sin morgon med färsk ingefära och citron som fått stå och dra i kokande vatten. Hon är aldrig sjuk och det beror på denna kopp säger hon : ) Jag måste hålla med henne för jag gör precis som hon och är heller aldrig sjuk.


Snart slut på denna vecka och helg igen, vi har fotboll på schemat och förhoppningsvis lite tid i trädgården, jag ska till Stockholm och jobba en sväng först och kommer hem imorgon kväll, sen så ska jag njuta av lite ledigt och fint väder som dom lovat : )

Känns verkligen härligt att vara här igen....

Stor kram 
Jessica 

21 kommentarer:

House and Garden by Bia sa...

Ja det var ett tag sedan;))....men bättre sent än aldrig. Ja du, livet är både sorg och glädje...men naturligtvis vill man mest ha glädje...hoppas du får mycket glädje nu framöver....
idag ska jag ha min loppis öppen några timmar på eftermiddagen tror jag...men först till köpcentret...det är mycket nu ;))
Kram bia

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Sorgligt med din släkting, livet är tufft ibland. Hoppas du hittar ett sätt och leva med det. Ingefära har jag läst om, tror det är bra för allt! Har en bit i kylen som bara ligger och ligger, får nog riva lite senare idag.
Ha det gott och stor kram/AM

Anneli sa...

Fint att höra ifrån dig igen.
Har saknat dina inlägg.......

Livet är allt bra tufft ibland, vissa perioder känns det som om man inte riktigt ska orka , men så händer något positivt och så är man på banan igen.
Hoppas verkligen att du kan hitta styrka hos dina kära, för det behöver man särskilt i svåra stunder har jag märkt.

ta hand om dig nu,
kram Anneli

The Place To Be sa...

Ja inte lätt att hantera såna saker. Det är tufft och jag läste någonstans att immunförsvaret går ner rejält när man bearbetar sorg. Så då är det kanske extra viktigt med lite huskurer.

Det där måste jag testa. Har ju hört att ingefära ska vara så bra!

Kram fina du!
Malin

Blommiga Rutan sa...

Hej Jessica!

Så roligt att höra av dig igen!
Det låter alldeles fruktansvärt, hemskt med din vän.Vilken mardröm att drabbas av en sådan sjukdom.
Tror nog inte att det är möjligt att hela tiden vara stark och i balans, stå stabil och trygg när något sånt händer någon som står en nära.

Roligt att allt är bra med sönerna, så duktig han är som börjat en sån lång utbildning!
Och konfirmation, såååå mysigt.

Ja, Waldemarsudde måste du absolut besöka någon gång, det är fantastiskt fint där, både ute och inne.

Kramar Anncathrine

Matilda sa...

Jag tycker du verkar vara en riktig klippa! Du verkar positiv trots stor motvind. Det är beundransvärt må du tro!
Jag tänker absolut sno tipset på din farmors morgonkopp.
Ha en riktigt fin torsdag och snart helg!
Stor kram

Helenas enkla vardag sa...

Jaa ibland är verkligen livet viktigare. När det händer saker, får man skala av det som kan kännas lite glättigt om du förstår vad jag menar. Din vän behöver dig och vi finns här när du behöver oss och få lite annat andrum. Även den starkaste kan inte vara stark i alla lägen, då vore vi robotar. Så jag vet att du är ett enormt stöd för din vän men du skall få en superbamse kram av mig som ger dig lite styrka.
Kram Helena

Frida G Svensson sa...

och det är ju så gott!!

Unknown sa...

Och det är såååå härligt att ha dig tillbaka.
Ibland ter sig livet inte riktigt som man tänkt sig. Och när det är en riktigt nära person som blir sjuk rubbas ens värld riktigt ordentligt. Men man gör så gott man kan och man är inte starkare än så. Ingen är övermänniska och man får lov att rasa ihop också. Man tar sig upp igen. Det är min filosofi och jag tror att du är lika som jag där. Man är starkare än man tror. Du har din familj och din omgivning att luta dig på och de har dig. Var rädda om varandra.
Jag är också inne i en riktigt turbulent period. Min äldsta dotter blev allvarligt sjuk för en vecka sedan. Hon fick flertalet proppar i hjärnan så det är tufft med tanke på att jag har min egen sjukdom och smärta att handskas med. Men jag tar en dag i sänder och mer kan jag inte göra.
Ha en fin dag

Kramar
Lene

Villa Ell sa...

Hej

Ingen klarar allt, man är ingen superwoman! Du får också lov att sörja och vara den som behöver en stöttepelare inte bara vara en stöttepelare hela tiden...
Du har ett stoort hjärta och kärlek till alla det har jag alltid tyckt du har det är så mycket värme i dig tycker jag!
Förstår att det känns tungt med din vän men om du ska få ork så måste du "ge dig" att inte alltid vara stark(förstå mig rätt) alltså också få vara ledsen och sörja...

Hoppas att allt blir som du önskar...

ojaa ingefär-te dricks titt som tätt hemma!

Ta hand om dig och njut av helgen
Kram Sandra

Änglarum sa...

Hej fina Jessica
Blir starkt berörd av ditt inlägg och kan verkligen känna det du beskriver <3
Livet är så skört... och man vet aldrig hur man reagerar eller hanterar situationer föräns man är där..Så jag skickar varmaste kramarna till dig o de dina <3Jessica

Hannis sa...

Hej!
Har funderat på hur det gått för dig.
Förstår att det är tungt.
Livet blir så oerhört svårt ibland.
Ställer oss inför förändringar vi inte vill ha som blir smärtsamma.
Det är svårt att förhålla sig till det.

Att sörja är ett måste tror jag.
Annars lägger det sig inkapslat där inne, osörjt och obearbetad.
Att sörja är inte att vara svag eller att inte finnas till för andra.
Det är att vara starkt i mina ögon.
Och jag tror nog att du är en person att luta sig emot även om du är ledsen.
Det är mänskligt<3

Och ja! Prova Yoga!
Det är en gåva. En stund med andning och kontakt med sig själv.
Det tar sin tid men sen upptäcker man att det inte går att vara utan=))

Nu ska jag sluta babbla och gå ut i solen/ Kramen Hannis

Gunillasljusglimtar sa...

Käraste finaste Jessica! Du beskriver såå bra,hur sorgen kan kännas o att du känner att det är för nära.Har själv varit med om det du beskriver fast en annan djävulsk sjukdom.Allt stannade upp och jag som var så stark trodde jag...DET var för nära.Kraft & styrka till dig Jessica o din familj ♥ Kram vännen ♥ Så underbara vilder du visar.Ska nog ta efter din farmors recept!

Sofia sa...

Hej!
Ingen fara maila bara om du känner att du vill och behöver det.
Men jag förstår precis den där känslan som du beskriver... Precis innan mamma dog i höstas så var jag och mina systrar där och bara av att komma dit och med egna ögon se att hon faktiskt var döende, det liksom slog undan benen på mig! Trodde inte jag skulle reagera så...mådde illa och kändes som om jag bara ville gå och kräkas nånstans...
Med hjälp av mina systrar och andra nära vänner som också var där, fick jag den känslan att lugna ner sig. Men också av att både jag och mamma hade en stark tro på Gud...vi kände verkligen att han bar oss igenom allt!
Det jag menar är att man aldrig kan veta hur man reagerar när det händer en så närstående person... och vi är alla olika.. =)
STOR stor KRAM Sofia

Anonym sa...

Sorg är verkligen inte lätt att handskas med. Och alla får vi vår beskärda del.
Hoppas din helg var fin och gett dej nya krafter!

vitadrömmarobusigabarn sa...

Varmaste kramar till dig!

Viola sa...

Förstår precis hur du har det, haft det så mina tre sista år när min/mina närmast anhöriga blivit svårt sjuka men mitt i all oro och sorg föddes vårt första barnbarn och hon sprider glädje och lycka, livet är tufft ibland, varm kram VIOLA

Annes vita rum sa...

Hej Jessica det var ett tag sedan så roligt att du tittar in igen...Tråkigt att höra om din släkting...
Önskar dig och din familj allt gott! kramiz

Ekenäsliv sa...

Husmorstips är bra!
Man vet aldrig hur man reagerar i olika situationer brukar jag säga..
Du ska se att du finner styrka, men ibland får man tillåta sig att bryta ihop med.
Va rädd om dig och ha en fin lördag!
Kram Anna

Black Iris sa...

Jag förstår av det du skriver att du haft en tung tid. Hoppas nu att allt bara blir bättre framöver..

Kram Maidi

Cissi sa...

FIna, fina Jessica. Alltså, det är så konstigt, jag känner dig inte, och har egentligen ingen koll alls på vem du är, men din blogg gör mig glad och dina inlägg får mig att tänka efter en gång extra.

Igår fick vi ett dödsbesked i släkten och det är så ofantligt sorgligt och det var längesedan jag grät så mycket. Från en dag till en annan så finns han inte mer.

Skall prova din mormors husmorstips någon gång! Är inte heller sjuk ofta, men jag har ofta ont. Kanske citron och ingefära hjälper mot smärta också? :)

Kram, Cissi